Hur gamla är militärknapparna?

Knappar kan se väldigt olika ut. De kan vara gjorda av trä, horn, porslin, glas, bly eller plast. De knappar som vi hittar är oftast gjorda av någon slags bly eller bronslegering (blandning). De flesta knappar vi hittar kommer från när militären fanns i kvarteret (1805-1929), innan museet fanns här.   Här om dagen hade vi besök av en familj som kunde mycket om äldre militärkläder. De var med i ett militärhistorisktsällskap. De brukar klä ut sig till militärer från 1700-talet. Vi hade intressanta diskussioner om de militärknappar som vi hittar. Vissa av knapparna är märkta med fabrikens namn, Sporrong Stockholm, eller Sporrong & c0. Detta företag, som fortfarande finns här i Stockholm har gjort knappar, medaljer och andra finmekaniska föremål sedan 1666. Om knapparna var märkta med Sporrong  så är de tillverkade under fadern Karl Klas Sporrong  (1819-1869) tid.  Han tog över företaget 1842. När sedan sonen Fredrik Sporrong (död 1896) tog över företaget skrev man Sporrong & co på dem.  Sedan har vi också knappar som är  helgjutna och inte har något fabriksmärke på sig är antagligen äldre, men de kan också vara tillverkade av andra företag som inte märkte dem.  På detta sätt kan man klura ut hur gammla knapparna är. Vi har även platta knappar som vi inte riktigt vet hur och av vem de använts. Kanske kommer de från nationella dräkten som Gustav III införde. I så fall skulle de ha varit klädda med tyg. Men detta är bara spekulationer. Kanske finns det någon som läser detta som kan hjälpa oss och berätta om vad dessa knappar använts till.  Så du som kan om knappar skriv till oss!
/Marie
Här är några exempel på de olika knapparna som vi hittat:
Platt knapp med kronor på, har tillhört en uniform. På baksidan står det CCS Spoorong & co.
Framsidan av en platt knapp. Foto Marie Svedin/SHM

Framsidan av en platt knapp. Foto Marie Svedin/SHM

Baksidan på en av våra knappar där det står Spoorong & co. Foto Marie Svedin/SHM

Baksidan på en av våra knappar där det står Spoorong & co. Foto Marie Svedin/SHM

En annan knapp där det också står CCS Spoorong & co på baksidan.
De flesta knappar som vi hittar är av enkel typ. De har använts i enklare arbetsuniformer, i underkläder eller i en uniform som man hade innan man fick sin riktiga uniform.
Här har Viktoria och Emma utifrån två likadana knappar berättat olika historier!
Viktoria tror att det är en militärknapp, nr Foto Hanna NYdahl/SHM

Viktoria tror att det är en militärknapp, nr 303. Foto Hanna NYdahl/SHM

Emma tror att någon tappade knappen från en jacka då de grävde. Foto Hanna Nydahl/SHM
Emma tror att någon tappade knappen från en jacka då de grävde. Foto Hanna Nydahl/SHM

Två olika torsksorter

Oskar säger att fiskkotan har suttit på en fisk som blivit uppäten, nr 102. Foto Hanna Nydahl/SHM.

Oskar säger att fiskkotan har suttit på en fisk som blivit uppäten, nr 102. Foto Hanna Nydahl/SHM.

Fiskfjäll, nr 156. Foto Hanna Nydahl/SHM
Fiskfjäll, nr 156. Foto Hanna Nydahl/SHM

Hanna skrev häromdagen att hon tyckte att de mest intressanta benen var fiskbenen. Jag kan hålla med om att de är spännande. Det har ätits många fiskmåltider här, vilket fiskfjället och kotan på bilden är bevis på.  Kotan kommer från ryggraden på fisken. Ibland hittar vi även tunna ben som suttit fast på kotan, men oftast är de för små och har gått sönder. Det är ganska fantastiskt att fiskfjäll som är så små och tunna kan bevaras flera hundra år i marken. De kan ibland vara 1000 år gamla och komma från vikingatiden. Våra specialisterna på ben (osteologerna), Lisa och Jonny har berättat att vi hittat fiskben från bland annat gädda, torsk, abborre och strömming både från årets utgrävning och från tidigare år. En spännande sak med torskotorna från årets utgrävning är att de kommer från två olika torsksorter. En torsk som finns i Östersjön och som man vanligen hittar på utgrävningar vid kusterna i östra Sverige. Men sedan finns det även några kotor från en torsksort som finns i Atlanten. Undrar hur den har kommit till Historiska museets gård?  Om ni har några förslag på hur dettta gått till skriv gärna ett förslag här på bloggen.

/Marie

Blandat väder…

Den senaste veckan har vädret varit väldigt omväxlande, sol blandat med häftiga regnskurar. Vi har fått parasoller som hjälper mot det värsta och grävningen har varit i full gång. Här är lite bilder från grävning och fyndsortering…

2009-07-18

Action i schaktet I: Maria är med och gräver. Foto: Hanna Nydahl/SHM

Action i schaktet II: Kerstin sitter på schaktkanten och diskuterar fynd. Foto:Hanna Nydahl/SHM

Action i schaktet II: Kerstin sitter på schaktkanten och diskuterar fynd. Foto:Hanna Nydahl/SHMHär sorterar vi fynd. Foto: Hanna Nydahl/SHM

Importerat finporslin

Ibland är det bra om man har minne för mönster.  För någon vecka sedan kom det fram en porslinsbit med ett mönster som såg väldigt bekant ut. Vi gick in och sökte igenom det porslin vi grävt upp tidigare och mycket riktigt…

För två år sedan grävde vi upp två små ovanliga porslinsfragment som var dekorerade på båda sidor. Se dem här och här. De verkar höra ihop med det porslinsbit som grävdes fram i år. Bara några dagar senare hittades en porslinsbit till. Tittar man noga på bitarna som vi hittade för två år sedan och de två bitar som vi hittat nu så ser man att de har hört till något som gått sönder och sedan lagats med hjälp av små metallklamrar.

Foto: Hanna/SHM

Foto: Hanna/SHM

Foto: Hanna/SHM

Foto: Hanna/SHM

Porslinet kom från en stad i Tyskland som heter Meissen. Det visade sig att Meissen var den plats i Europa där man först listade ut hur man skulle göra porslin lika fint som det man imorterade från Kina. Hemligheten med det fina  kinesiska porslinet var att man använde sig av en speciell sort lera, kaolinlera, vid tillverkningen.  1709 startade man en porslinsfabrik i Meissen  och snart spreds hemligheten med kaolinleran till andra städer i Europa. Man påverkades mycket av kinesika former och ornamentik vilket syns på våra fyra bitar.

Porslinet från Meissen var säkert dyrt och det var nog inget man använde till vardags. Det är nog därför man har ansträngt sig lite extra och lagat detta trasiga föremål.

Kategorier:Uncategorized

Osteologbesök

Som ni vet så hittar vi en mängd olika föremål på utgrävningen. Något vi hittar mycket av är ben. För att ta reda på exakt vad det är för sorts ben som vi arkeologer gräver upp så kan vi ta hjälp av osteologer. En osteolog är en person som är expert på ben. I måndags var en av museets osteologer – Johnny och besökte oss på grävningen.  Han satt hela eftermiddagen och sorterade de ben som vi grävt upp hittills.  Det visade sig att alla de ben som gick att artbestämma kom ifrån djur.

Osteologen Johnny sorterar ben. Foto: Hanna Nydahl/SHM

Vi har hittat ben från kor, grisar, får/getter, fåglar, fiskar, hundar, katter och råttor. Jag tycker nästan att fiskbenen är roligast. Fast de är små så kan man ganska ofta se vad det är för sorts fisk. På den har platsen har man ätit torsk, gädda, aborre och sill/strömming.  En del torskryggkotor är så stora att de måste komma ifrån fiskar som fångats i  Atlanten!
Hanna
Kategorier:Uncategorized

Pengar

Nu har det varit fullt upp, vädret har inte riktigt varit badväder men däremot grävväder under några dagar. Många jordiga fingrar har letat efter spår av människorna som levt före oss. Det är nog det som jag tycker är mest spännande med arkeologi, att hitta saker och att fundera över människorna som levde då. För några dagar sedan skrev jag om en bit av en LP-skiva och tisdags kom en liten bit till upp och den passade med den andra biten! Vilket pussel! Det är alltid kul när bitar passar ihop.
För några dagar sedan hittade Kerstin en ettöring från 1875 och igår hittade jag en dansk ettöring som antagligen är från 1891 och en flicka hittade en femkrona från 1988. Någon som haft hål i fickan?

Idag har vi inomhusaktiviteter på grund av regnet. Vi gör smycken av mässingstråd och järntråd och arbetar med lera. Smyckena är inspirerade av olika delar av historien, bronsålder och järnålder. Under tiden som vi kallar bronsåldern var smyckena ofta dekorerade med spiraler och ringar, kanske som en symbol för solen. Så en del av smyckena vi gör är just spiraler. Sen kan man göra ett pyrithänge, det är inspirerat av järnåldern. Pyrit är en sten som man har använt för att göra eld med och den har också kallats för kattguld då den glänser vackert. Man har hittat hängen av pyrit i gravar, en liten pyritsten omsligrad av en metalltråd som man kanske har burit som halsband. Kanske den hade med åskguden Tor att göra eftersom det slår gnistor om den om man slår den mot järn eller flinta. På järnåldern kunde man inte förklara saker som t.ex. åskan så som vi kan idag med hjälp av vetenskapen. Då var åskan något gudomligt. En av våra veckodagar är ju uppkallad efter Tor också, torsdag. Och på tyska heter faktiskt torsdag Donnerstag – ”dunderdagen”.

/Per

Kategorier:Uncategorized

Tandborsta föremålen!

Nu verkar det som om en del av er tröttnat på att ligga på stranden och i stället begett er till Historiska museet för att delta i vår utgrävning. Det har grävts frenetiskt de sista dagarna, och efter att man har grävt upp en massa föremål så måste dessa tvättas med en tandborste! Det är något som är kul!  Det är först när föremålen blir rena från all jord och smuts som man kan se vad det är för något som man hittat. Det är ett spännande arbete. Plötsligt ser man fina mönster  på föremålen som man inte sett  tidigare. 

 

Tea tvättar sina fynd. Foto Marie Svedin/SHM

Tea tvättar sina fynd. Foto Marie Svedin/SHM

 

Teas syster Wilma gör likadant! Foto: Marie Svedin/SHM

Teas syster Wilma gör likadant! Foto: Marie Svedin/SHM